Mitt huvud har den senaste tiden verkligen varit överfull med diverse tankar, tankar som jag hur mkt jag än grubblar på dom inte kan besluta vad som är rätt väg att gå.

Tankar om hur jag vill att mitt liv ska se ut, och hur långt ifrån det livet jag lever idag.

Hur alla mina beslut på ett eller annat sätt gynnar eller i värsta fall skjuter upp mina mål och drömmar.

Och jag kan inte komma ifrån att tiden går så himla fort...

 

Som sagt så vet jag fortfarande inte vad som är rätt väg eller beslut att ta.

Jag har en förmåga att bara "flyta" med och har väldigt svårt för stora beslut.

Får nog göra det ett tag till innan jag känner mig säkrare tror jag, eller något händer.

Önskar jag hade någon att prata med på "riktigt", finns ingen sån människa just nu.

Och känner att ingen varken lyssnar ordentligt eller bryr sig.. Forever alone, right?

Fick iaf ett samtal i veckan som jag inte trodde skulle komma, och på ett sätt va rätt skönt.

För då slapp jag ta ett beslut och hade bestämt mig för att på ett sätt påbörja en dröm.

Men nu när samtalet kom så blir jag tveksam, kanske är det värt ett försök?

Bäst val just nu? Skulle jag verkligen orka med heltidsjobb + extrajobb + plugga på distans + två hästar + två hundar + marsvinen + såklart hinna träffa sambo och familj ibland?

Skulle det här som är på gång nu bli aktuellt så skulle det innebära lite mindre att göra, samtidigt som jag är tveksam över väldigt mkt.

Både själva grejen i sig, om det ens skulle gå att så småningom plugga distans samtidigt även om det inte skulle vara aktuellt än utan senare isåfall.

Tveksam till att hinna med vissa grejer ändå, eftersom livet skulle bli annorlunda.

Kommer jag psykiskt klara det?

 

Jag går iaf till mötet på tisdag, och sen får jag ser hur det blir.

Lär väl bli att jag kör på med min taktik "go with the flow" typ..

 

 

 

 

 

Måndag imorgon och jag borde egentligen redan sova..

Helgerna går alldeles för fort!

 

Säger gonatt med den här filmen, här kan vi verkligen snacka om tillit.

Lite med tanke på föregående inlägg, visst ser det ut som han flängrider? ;)

 

 

Nä magiskt är vad det där!

Blir verkligen hur sugen som helst på att jobba med Max, dumma skada... :(

 

Gonatt iaf!

Hoppas ni får en bra måndag :)

 

 

Hennes inlägg hittar ni här http://nellieberntsson.se/2012/10/14/cirkus-hast/

 

Kortfattat påstår hon att folk som rider utan utrustning och i halsring inte ska ha häst och istället borde köpa en käpphäst.

Hon kallar det att man flängrider runt och i princip plågar sin häst eftersom man inte kan ge tydliga signaler.

Det hon indirekt då säger är att man behöver sadel, bett, hjälptyglar, sporrar och spö osv, för att kunna ge sin häst signaler.

Snarare är det ju så att allt det där behövs pga. BRISTEN på samarbete, förståelse och därigenom möjligheten att klara sig på små, små signaler för att göra det man vill med hästen som ett team.

Borde det inte vara ett mål för alla som håller på med hästar att ha ett så bra samarbete med sin fyrfotade vän att man klarar av att göra allt med små signaler som utomstående knappt märker?

Är inte det höjden av att vara ett team?

 

Sen finns det självklart människor som "flängrider" och utför uppgifter utan ex. huvudlag som dom kanske inte är mogna för och där risken för skador kanske blir högre.

Men då har man gått för fort fram.

Likaväl som det finns folk som har för fort med saker MED utrustning, där risken för skador och bakslag i utbildningen av både häst och ryttare blir högre.

Men det handlar väl om personen ifråga, INTE om man har utrustning eller ej!

 

Tycker att förebilder ska förespråka MINDRE utrustning och hets generellt, tycker det är alldeles för mkt hjälptyglar och hjälpmedel som finns för dom flesta problem.

Som trots allt ofta handlar om kommunikationsbrist mellan ryttare och häst, men där tiden och viljan för att ta det från grunden inte finns.

Det ska tävlas och vinnas rosetter, oavsett om hästen kanske inte alltid vill.

Och går det inte trots all utrustning, nä då säljer man hästen och köper en som kan vinna rosetter.

DET om något tycker jag folk borde reagera mer på, att vi använder hästarna som redskap för vår egen framgång.

Och klarar den inte trycket, jag då skaffar vi en ny.

 

Hon tycker att folk som "flängrider runt på sina cirkushästar" inte borde ha häst, och istället köpa en käpphäst.

Är det inte istället så att folk som enbart har häst för att vinna rosetter borde köpa en käpphäst?

Eller hålla på med en sport där det inte ingår levande djur som kan bli missförstådda och ta skada.

 

Jag väljer att avsluta där, kan skriva mkt mer om det här som med dom flesta ämnen.

Men har fått ur mig det mesta, och jag tror att jag iaf har fått fram min åsikt till stor del.

 

Vill visa ett videoklipp som visar motsatsen mot det hon skriver, och väljer ett klipp med hoppning som innehåll då det va det hon pratade om och själv håller på med.

Även om det sjävlklart även går att rida svår dressyr med piaff, byten osv. utan utrustning.

Borde det här inte istället vara målet för alla?

 

 

Jag tycker iaf att det här ser väldigt proffesionellt och säkert ut, hästen ifråga tävlas i fälttävlan och har då självklart träns eftersom den måste.

Men tror ni inte att den blir mkt mer lättriden även med träns om dom har ett sånt här sammarbete utan?

 

Angående hjälm så tycker jag att det är upp till var och en om man är vuxen, tycker man att man har något där inne som kan ta skada, ja då är man nog smart nog att ha hjälm.

Och benskydd har man på hästen om den BEHÖVER det oavsett hur man rider, punkt.

 

(Jag orkar inte läsa igenom efter felstavningar och konstiga meningar osv. tror texten går att förstå iaf.)

Glömde berätta om en grej som hände på ponnyridningen idag.

Egentligen kanske det inte är någon stor grej, men jag tycker att det är så fel.

 

Det va en pappa som kom fram tillsammans med sin lilla grabb, hur gammal kan han va, 5 kanske?

Egentligen hör det inte till, men jag vet vad personen ifråga heter, vet vem många av hans äldre barn är.

Har bla. gått i samma klass som hans ena son, helt enkelt det är en byhåla och man vet vem många är.

Skit samma.

Dom kommer iaf fram till oss och ponnysarna, Ronja (shettisen) med hennes matte stod längst fram.

Han säger då till sin son när dom är påväg fram, "Kom så ska vi kolla på dom vandrande hamburgarna".

Upprepar det en gång till när dom är framme, "Kolla på hamburgaren med 4 ben".

Det här med hög röst och han är fullt medveten om att vi hör allt, även Ronjas matte som älskar henne otroligt.

Jag säger då snabbt "Det är ingen hamburgare, det är en ponny ser du väl"

Han "Nä det är en hamburgare", jag mer förbannad "Nej det är en ponny".

Ronjas matte säger då ändå vänligt (va som sagt små barn närvarande) att "Säger man så kan ponnyn bli arg och sparkas".

Jag till J som också stod där "Mmm, i magen. Eller på någon mer känslig plats längre ner" (det sista tystare).

Dom gick sen.

 

Som sagt jag vet vem människan är, och visst han är kanske inte känd för att vara någon Einstein.

Men ändå.

Jag som inte ätit kött på 10 år, tycker man ska respektera allt levande och alltid värnat om djuren blir fan mörkrädd.

Ska vi inte försöka lära nästa generation ett annat sätt att se på djuren, inte göra så respekten och uppskattningen blir ännu lägre?

Nä usch, jag kan fortsätta i all evighet om sånt här, så för att inte skriva en hel roman slutar jag här...

 

Hur f*n kan man kalla den här sötisen hamburgare, mitt bland människor som älskar henne?

Nä, så otroligt respektlöst!

Haha, idag på förmiddagen så va jag nere i centrum för att handla en flaska vin till min mamma och hennes gubbe som en del av deras presenter.

Dom fyller nämligen år imorgon (ja dom fyller samma dag sjukt nog!) och hade kalas idag på kvällen.

 

Som sagt va ja iaf nere i centrum, och började först fundera lite när jag såg ett hästsläp på parkeringen som jag tyckte såg ut som en i stallets, men med fel bil framför.

Tänkte inte mer på det förens jag kommer en bit och helt plötsligt ser en vit liten ponny som jag kände igen!

Haha, då va tydligen några ifrån stallet nere i centrum och samlade in pengar till världens barn med ponnyidning.

Shettisen Ronja och russet Conce agerade barnbärare!

Hängde med dom ett bra tag och hade det jätte trevligt och roligt :D

 

"Red" även ett kort varv på Conce! haha, bildbevis nedan.

Och måste säga att ponnyridning är underskattat!

Va faktiskt riktigt kul, första ridturen på flera månader lixom! ;)

Haha, nä snälla, söta Conce som bar runt mig en sväng :)

 

Och nej, hon red inte på Ronja, va bara för bilden hon satt där!

Haha, föreställande ett konstigt litet barn av något slag och jag ska väl typ hålla i henne eller nått :P

Observera Ronjas söta löv i pannan! :)

 

Max är ju som sagt skadad, vet inte ens om han någonsin kommer bli "bra".
Troligtvis om jag har tur så kan han klara av att vara promenadhäst typ och helt enkelt gå i förtidspension.

Även om jag självklart inte sviker honom för det, så kan jag inte låta bli att vilja MER.
Han har varit skadad i princip hela tiden i flera år, och jag saknar verkligen att ha en frisk häst.
Att kunna rida på långturer, ta en galopp över ett fält med vinden i ansiktet, hoppa några skutt, träna dressyr och märka framsteg och att träna från marken och bara ha skoj.

Så eftersom jag i princip vet nu att Max aldrig kommer klara av det, känner jag att på något sätt så måste jag skaffa en till häst.
Medryttare är inte är min grej, jag vill ha egen häst annars försvinner den mesta glädjen för min del.

Och för att det ska kunna gå så måste jag på något sätt få in mera pengar, jag går precis runt som det är nu.
Därför håller jag på att leta helgjobb!
Vet inte hur jag ska orka eller hinna med ett till jobb och en till häst, men det måste gå!

Saken är mer den att jag vill ha ett jobb NU, en till häst NU...

Har sökt några jobb men det tar så lång tid när dom ska gå igenom allt och blabla.

Inte finns det många annonser ute om just helgjobb heller, har tänkt att jag ska ta ett ryck och skicka cv hejvilt till flera ställen även fast dom inte söker folk.

Men känns som att chansen för att det ska ge nått är minimal.

 

Ååh jag blir galen!! Ge mig en jobb NU!!

 

Har dessutom redan hittat en häst som verkar väldigt intressant, han har funnits ute ett tag men jag vill verkligen inte att han ska bli såld.. :(

Vad vill jag ha för häst då? Jo, en kallblodstravare såklart! :D

Äääälskar kallblod, men gärna lite smäckrare och med mer krut, som kan hoppa och lite allt möjligt.

En bra hobbyhäst helt enkelt, gärna ett projekt med mkt att jobba med, tycker det är det roligaste.

Och inte är dom så dyra heller, nä dom är helt perfekta! :D <3

JAG FÅR DAMP PÅ PHOTOSHOP!!!!

 

Programmet kraschar heeeela tiden..............

Första gången hade jag pillat lite med en ny header ett bra tag, men tror ni jag hade kommit ihåg att spara?

Nej, självklart inte.

Så allt bara försvann.

 

Bara att göra om allt, eller det blev inte alls lika bra, orkade inte.

Men tyckte inte alls om bloggen som den va, det här får duga sålänge....

 

Sen har PS kraschat typ 10 gånger till efter, går inte att göra någonting, jag ger upp!

Det ser ut som det ser ut helt enkelt.

 

 

Dum pånni!

Lyckades få honom att spotta ut det mesta,

men en plastbit är spårlöst (läs; ligger i Max mage) borta.

Metacam är goda grejer.

Pucko ponny..

 

 

Kalla mig egoistisk, dum eller trög och ute i sista sekund som fattat det här beslutet först nu. Men efter att ha pratat med lite folk idag, och främst en person så har jag tagit beslutet att skjuta upp Max färd till trapalanda. Imorgon avbokar jag det som redan va bokat tills tisdag, och ringer istället till strömsholm. Jag måste få ett andra utlåtande, känner att jag behöver en tydligare diagnos Idag, den 6/8-12 är det exakt 9 år sedan mitt livs stora kärlek blev min mer än bara i hjärtat. Måste ha varit mitt livs lyckligaste dag. Att veta att inget längre kunde skilja oss åt, utan att mitt namn från den dagen stod som ägare till v

Nästa vecka är han på dom evigt gröna ängarna med friska ben.

 

Det känns så overkligt och sjukt.

Och att planera sin bästa väns död med att boka tider osv. är verkligen obekrivligt.

 

Vet. va alltså ute i onsdags för att kolla på hans ben igen, hittade ju honom på 3 ben i hagen för 3 ½ vecka sen.

Och även om jag tyckt att han har blivit lite bättre så tyckte vet. att han fortfarande va så pass dålig efter så lång tid.

Vi röntgade ju dagen efter utan att hitta något där.

Så troligtvis är det någon mjukdel, typ korsband, menisk eller nått som är trasigt.

 

Trots att jag sa att jag skiter i om han går att rida igen, att jag skiter i vad det kostar och att jag är nöjd bara han kan gå i en hage utan att ha ont så sa vet. att han tyckte att jag skulle ta bort honom så fort som möjligt så han slapp ha ont...

Att visst, man kunde gå in med operation och kolla exakt vad det är som är trasigt, men att han ändå va nästan helt säker på att det inte skulle gå att göra något.

På en hund eller liknande kan man operera korsband och sånt, men att man inte gör det på hästar.

Och jag får helt enkelt lita på honom, har haft samma vet. i bra många år och han är jätte duktig.

Känner att jag måste lita på vad han säger, annars kommer jag grubbla på om jag gjort rätt val hela livet.

Han hade även en kollega med som höll med och sa samma sak så...