Dum pånni!
(Provar mobilblogga från min nya mobil :))
Dum pånni!
Lyckades få honom att spotta ut det mesta,
men en plastbit är spårlöst (läs; ligger i Max mage) borta.
Metacam är goda grejer.
Pucko ponny..
I sista sekund..
Kopierat från min FB den 6 augusti 2012:
Kalla mig egoistisk, dum eller trög och ute i sista sekund som fattat det här beslutet först nu. Men efter att ha pratat med lite folk idag, och främst en person så har jag tagit beslutet att skjuta upp Max färd till trapalanda. Imorgon avbokar jag det som redan va bokat tills tisdag, och ringer istället till strömsholm. Jag måste få ett andra utlåtande, känner att jag behöver en tydligare diagnos
Avbokade alltså allt dagen innan han egentligen skulle ha lämnat mig föralltid, och bokade istället en tid på Strömsholm.
Idag, den 6/8-12 är det exakt 9 år sedan mitt livs stora kärlek blev min mer än bara i hjärtat. Måste ha varit mitt livs lyckligaste dag. Att veta att inget längre kunde skilja oss åt, utan att mitt namn från den dagen stod som ägare till v
för att inte riskera att ångra mig och grubbla över om jag tagit rätt beslut resten av mitt liv.. Kanske främst är för min egen skull, men för Max del tror jag inte att han bryr sig så mkt över att vänta heller. Han går på smärtstillande nu och verkar inte må dåligt. Just nu känns det som att jag inte ens kan förstå hur jag va beredd på att döda min bästa vän utan att verkligen ha gjort allt jag kunnat och iaf provat hos en annan vet. Visst skulle den säga samma sak så fine, då är det för Max bästa. Men jag behöver höra det av en till, jag vill ha en tydligare diagnos. När jag personligen tyckte att han hela tiden gjorde små framsteg och ändå kände mig positiv vill jag så gärna tro på min magkänsla. Jag skiter i om han någonsin kommer bli ridbar igen, kan han gå och skrutta runt utan att ha ont så är han mer än värd den chansen. Det är iaf värt ett försök...
Avbokade alltså allt dagen innan han egentligen skulle ha lämnat mig föralltid, och bokade istället en tid på Strömsholm.
Egentligen utan större hopp, utan ville bara ha en second opinion för att inte börja grubbla efteråt.
Att dom skulle säga samma sak så att jag iaf hade gjort det jag kunnat, så jag kunde leva med mitt beslut.
Men när vi kom tid så sa dom inte alls samma sak...
Utan där tyckte dom absolut inte att vi skulle ta bort honom, utan att det kan läka ihop.
Men att det tar TID, som med alla mjukdelar.
Hon såg inget på UL då, dels är det svårt och sen va han svullen.
Ville att vi skulle komma tillbaka när deras "proffs" på UL kom tillbaka efter semestern för att se om han kunde se nått.
Men en gissning med tanke på att han har som en svullen knöl precis på samma ställe som man dessutom ser en liten förändring på röntgen jämfört med det friska benet, så är det något med ligamentsfästet på insidan.
Får se hur det hela går, men han lever iaf och vi kämpar på!
Är så sjukt glad att vi åkte dit!! Och samtidigt blir jag så förbannad och mörkrädd när jag tänker på att veterinärer kan säga så olika... Vet inte om jag någonsin kommer lita på "min" vet. igen som jag haft i alla år...
Också kopierat från min FB 6 augusti 2012:
ärldens finaste ponny är obeskrivligt. Vi hade redan då ett speciellt band sen några år tillbaka, och som jag älskade honom. Nu, många år senare är känslorna ännu starkare, något jag inte trodde va möjligt. Jag minns att jag lovade dig att du aldrig skulle säljas vidare, att vi skulle bli gamla ihop och att jag alltid skulle göra allt för dig. Och jag ger inte upp än hjärtat, förlåt för att jag va på väg att göra det så lätt, förlåt. Få kan få mig så varm inombords och skratta som du kan. Älskar dig så, finaste bästaste köttbullen ♥
Trapalanda..
Som ni säkert förstod av föregående luddiga inlägg så ska Max alltså till trapalanda...
Nästa vecka är han på dom evigt gröna ängarna med friska ben.
Det känns så overkligt och sjukt.
Och att planera sin bästa väns död med att boka tider osv. är verkligen obekrivligt.
Vet. va alltså ute i onsdags för att kolla på hans ben igen, hittade ju honom på 3 ben i hagen för 3 ½ vecka sen.
Och även om jag tyckt att han har blivit lite bättre så tyckte vet. att han fortfarande va så pass dålig efter så lång tid.
Vi röntgade ju dagen efter utan att hitta något där.
Så troligtvis är det någon mjukdel, typ korsband, menisk eller nått som är trasigt.
Trots att jag sa att jag skiter i om han går att rida igen, att jag skiter i vad det kostar och att jag är nöjd bara han kan gå i en hage utan att ha ont så sa vet. att han tyckte att jag skulle ta bort honom så fort som möjligt så han slapp ha ont...
Att visst, man kunde gå in med operation och kolla exakt vad det är som är trasigt, men att han ändå va nästan helt säker på att det inte skulle gå att göra något.
På en hund eller liknande kan man operera korsband och sånt, men att man inte gör det på hästar.
Och jag får helt enkelt lita på honom, har haft samma vet. i bra många år och han är jätte duktig.
Känner att jag måste lita på vad han säger, annars kommer jag grubbla på om jag gjort rätt val hela livet.
Han hade även en kollega med som höll med och sa samma sak så...
Vi hade ju bestämt att du skulle bli 30 år, att du skulle gå och skrutta och bli gammal på min framtida gård och bara ha det bra.
Det är 13 år förtidigt hjärtat.
Du skulle ju vara med när jag fick barn, dom skulle få lära känna och växa upp med världens bästa ponny.
Vi skulle ju uppleva så mkt mer tillsammans.
Livet är inte rättvist...
Mardröm...
Allt känns helt overkligt, som om jag vore i någon hemsk mardröm som jag vet att jag aldrig kommer vakna upp ifrån.
Det enda jag vet är att när Max tar sitt sista andetag så kommer mitt liv aldrig mer vara detsamma.
Min allra bästa vän och
stora kärlek sen 12 år tillbaka kommer inte finnas mera.
I mer än halva mitt liv har det varit vi två, vi är menade för varandra och hör ihop.
Kan inte ens föreställa mig tomheten och saknaden, men vet att något inom mig kommer dö med honom...
Ord kan inte beskriva vad han betyder ♥
