Livsval
Mitt huvud har den senaste tiden verkligen varit överfull med diverse tankar, tankar som jag hur mkt jag än grubblar på dom inte kan besluta vad som är rätt väg att gå.
Tankar om hur jag vill att mitt liv ska se ut, och hur långt ifrån det livet jag lever idag.
Hur alla mina beslut på ett eller annat sätt gynnar eller i värsta fall skjuter upp mina mål och drömmar.
Och jag kan inte komma ifrån att tiden går så himla fort...
Som sagt så vet jag fortfarande inte vad som är rätt väg eller beslut att ta.
Jag har en förmåga att bara "flyta" med och har väldigt svårt för stora beslut.
Får nog göra det ett tag till innan jag känner mig säkrare tror jag, eller något händer.
Önskar jag hade någon att prata med på "riktigt", finns ingen sån människa just nu.
Och känner att ingen varken lyssnar ordentligt eller bryr sig.. Forever alone, right?
Bara för att man har människor runt sig behöver inte känsla att vara ensam försvinna.
Och på ett sätt kanske det påvisar att något är fel, eller så är det så att jag får skylla mig själv.
Har alltid varit en ensamvarg och är väl inte så bra på att släppa in människor.
Mina djur har alltid varit närmast mitt hjärta.
Men hur gör man när man verkligen behöver någon att prata med och få åsikter?
Hur bra dom än är på att lyssna så kan dom ju inte prata, mina fina fyrfotingar.
Får göra som jag alltid gjort i princip, klara det själv!
Fick iaf ett samtal i veckan som jag inte trodde skulle komma, och på ett sätt va rätt skönt.
För då slapp jag ta ett beslut och hade bestämt mig för att på ett sätt påbörja en dröm.
Men nu när samtalet kom så blir jag tveksam, kanske är det värt ett försök?
Bäst val just nu? Skulle jag verkligen orka med heltidsjobb + extrajobb + plugga på distans + två hästar + två hundar + marsvinen + såklart hinna träffa sambo och familj ibland?
Skulle det här som är på gång nu bli aktuellt så skulle det innebära lite mindre att göra, samtidigt som jag är tveksam över väldigt mkt.
Både själva grejen i sig, om det ens skulle gå att så småningom plugga distans samtidigt även om det inte skulle vara aktuellt än utan senare isåfall.
Tveksam till att hinna med vissa grejer ändå, eftersom livet skulle bli annorlunda.
Kommer jag psykiskt klara det?
Jag går iaf till mötet på tisdag, och sen får jag ser hur det blir.
Lär väl bli att jag kör på med min taktik "go with the flow" typ..
Utan mina fyrfotade älsklingar vore jag iaf ingenting, mitt liv skulle helt sakna mening utan dom.
Att jag lever för dom är iaf en sak jag vet helt säkert.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Love till de 2 sista meningarna!
Trackback
